måndag 28 november 2011





Molly 12 månader. ETT ÅR

Ett år har passerat sedan vår fina dotter såg dagens ljus för första gången. Ett år har gått så gräsligt fort. På gott och ont. Detta året har varit det mest underbara och fruktansvärda i hela mitt liv.
Det mest underbara tackvare att vi fick den fina själen ”Molly” till oss. Vår fina prinsessa. Vår solstråle. Vår superfina tjej. Vad hade vi gjort utan dig?

Det mest fruktansvärda på grund av allt som förändras pga föräldraskapet. Allt krånkande på e 4 veckors tjej upp till 7 månader. Allt krångel med mat, allt gråt över onda magen. Allt som verkligen inte fanns innan Molly föddes.

Men trots hennes närhetsbehov. Trots hennes onda mage och trots hennes avsky till att sova själv så älskar jag detta liv mer än ”det förra”. Att se i de vackraste ögonen på denna planet och inse i hur stort behov denna ängel är av just oss.

Det har varit en gåva att få ha Molly hos oss och få uppleva hennes första år. Det ÄR en gåva att få ha henne hos oss hela tiden. Hon ÄR verkligen underbar. Hon ÄR vår fina dotter.

Denna sista månaden till ett årsdagen har gått lika snabbt som förut. Framstegen har varit många.
Hon reser sig upp från golvet helt, utan att hålla sig i. 

Hon böjer sig ner o sätter si gpå huk, tar upp något från golvet o reser sig igen, utan att hålla sig i. 

Hon går helt och hållet (ca 11½ månad).

Hon säger TITTA heeeeela tiden =P

Hon kramar och gosar jätte mycket.

Hon sätter telefonen vid örat.

Hon riktar fjärrkontrollen mot tv:n.

Hon förstår när man säger ”Ge detta till Pappa”. Hon går då till Christian och ger det hon har i handen.

Hon ger oss saker om vi säger tack. 

Hon tar fram handen och tar emot saker när vi säger Varsågod.

Hon kastar ner maten på golvet (till hundarna) och hoppas dom ska komma springandes (dom får ej vistas i samma rum när vi äter).

Hon har dock återgått till att inte äta. Runt den 19 November så slutade hon äta och vill nu bara ha banan, gröt, välling och bröd. 

Hennes femte tand har kommit upp. Hennes överkäke, tand nummer två till vänster.

Hon har lärt sig klappa händerna.

Hon kan någon rörelse till Imse Vimse Spindel.

Ja, denna månaden har verkligen framstegen varit många men ändå så ”självklara”.
Nu är hon verkligen en liten person. Ingen bebis längre. Eller jo, vår bebis snotta kommer hon alltid att vara.
Men hon är ingen bebis i kropp o fysisk och psykisk utveckling längre. Hon är ett barn.

Vi kommer alltid vara den högre makten skyldig ett TACK för vi fick denna fina tjej till oss.
Den finasste 10.1 kilos och 76 cm tjej i hela världen =)

Vår Älskade Molly <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här kan du lämna ett nappavtryck <3