.

Tacka tusan för att jag inte tillhör kategorin "tycka synd om mig" för då hade bloggen bara bestått av gnäll :p.

Skämt osido.

Sams skrikeri vet ni ju om vid detta laget och nej, det är inte en dans på rosor MEN alla väljer själva hur man vill se sitt liv och jag tror att ju mer man fokuserar på de negativa, ju mer ont/negativt får man igen.

Därför väljer vi/jag att se saker mer positivt och acceptera att allt som sker har en mening :). Ibland är de dock inte roligt för fem öre men vi vet att de vänder o då blir de bättre :).

Som sagt. Sam hade kolik i ca 6 veckor och det var sjukt påfrestande. De värsta var såklart skriket i samband med en 2.5 åring som är mitt uppe i den sk "treårstrotsen". Molly kan, Molly vill, Molly GÖR, Dumma hit o dit o slåss o knuffa. 

Man ser sock att hon skäms o att de inte är "hon" så vi försöker  såklart ta de lugnt o prata med henne ist för att skälla, då vi verkligen inte tror på en uppfostran med gap o skrik. Utvecklingsfas o nutt syskon var mycket för molly men hon har faktiskt klarat de strålande :). Och som sagt, de blir ju bättre ju mer tiden går :).

När koliken försvann så började vår älskade son visa att han hade stark vilja. Han vill inte ligga ner utan vill vara uppe o se vad som sker. Jobbigt, påfrestande men övergående :). 

Sam är nu 10.5 vecka och de går bara för fort. Helt sjukt. Tiden finns verkligen inte till bgt annat än barn o hus. 

Bloggen blir tyvärr lidande men snart är vi nog på spåret igen :).

Idag är en tråkig regnig dag men vi får se vad vi ska hitta på :). Går ju inte bara att sitta inne, för då kmr Molla klättra på väggarna.

Sam har förövrigt blivit en glad kille. Dock inte så lättroad som Molly var som liten haha. Men han är charmig på sitt sätt :). Vår älskade son.

Våra fina barn ❤