.

God morgon.

Igår var Carolina o Wiggo här :). Han är 2 mån yngre än Sam o helt plötsligt blev Sam en baoutabebis haha. 

Igår skedde nr två olycka :p Molly glömde sig o bajsade i trosorna. Hon skämdes jätte mkt stackaren :(.

Men de är klart. De blir ju en vana att komma ihåg o känna efter :)

Den 11 Augusti ska Molly ge bort sina nappar till elefantbebisen i Borås djurpark ;).

Hon är medveten om att hon ska ge sina nappar men Sam ska ha kvar en för han är en bebis. Som tack ska elefantbebisen köpa någon leksak till Molly ;).

Vi får se hur de går men Molly är ingen nappande unge egentligen. Hon älskar nappen men hon glömmer den lika lätt. I bilen tex, där kan hon somna utan napp osv.

Men skulle de bli riktig kalleballik så kmr hon få den igen o så testar vi ngn vecka senare (kan ju va lite dumt att ge bort nappar på icke hemmaplan o bär vi dessutom är på senesterresa) haha.

Idag blir det antagligen lekparken. Men vi får se :). 

Tänk vad snabbt man kommer in i att ändra hela livet för en ny litenfamiljemedlem om man utsätter sig för saker :). Ni kmr ihåg lekparks händelsen för ett tag sen? Haha. När Sam illskrek o Molly trotsade. Många ggr har ja tänkt "nej men ja ringer o frågar barnens farmor" men så slår de mig. O hur ska jag hantera en situation med bägge när det blir tvunget om jag inte har lärt dem att båda är med o att jag är själv med dem? Det skulle ju aldrig fungera. O jag tror nog att farmor skulle tröttna på att hela tiden passa barn haha :) "ska handla, ska till stan, ska träffa vänner" haha stackars Birgitta :).

Nu lämnar vi ändå ett av barnen till henne om vi tex ska till Ikea eller när ja skulle till  Bm eller när Molly har aktiviteter osv :). O så idag ;) då ska ja i C bära in garderobsdörrar o vi kan inte ha en springade Molly efter oss, eller en skrikande Sam :). 

Någon sa en gång till mig att de tar ca 3-4 mån att vänja sig vid ett nytt liv, nytt barn, nytt jobb mm o de stämmer. Den första tiden var hemsk. Molly blev såklart bort prioriterad och fick alltid vänta (oftast iaf). Och fast att vi alltid låtit henne delta i våra daglika sysslor o även byta blöja på Sam, osv så blev hon överjävlig med trots ;). 

Det k samband med den riktiga utvecklungsfasen var heeemsk.

Nu, snart 4 månader senare så är man helt annorlunda. Man har mer tålamod o man vet hur man ska hantera hennes trots på ett annat sätt.

Hon kan ALLT själv o oftast låter vi henne göra sakerna själv. 

Bre sin smörgås tex, sen säger hon "kan inte" men då har janna lärt mig att man ska säga "jo du KAN VISST men jag kan hjälpa dig om du vill" :).

Så då har hon accepterat att vi hjälper till och att det är för att hon vill ha vår hjälp.

Ja attans vad duktig man blir :). Janna är förskolelärare ;). Hon kan väldigt mkt om just sådana här saker :).

Herre vad långt detta inlägget blev :p.

Ja ni får ha en fin dag ;)