.

Förlossningsberättelse.

Allt började natten den 22 November.

Småvärkar som kändes som mensvärk men ändå inte. Det pågick och på morgonen fick jag rådet av en kompis (Lotta) och syster (Cinna) att ringa förlossningen. 

Jag ringde förlossningen runt 11 tiden och de sa att jag kunde stanna hemma så länge jag kände att jag kunde hantera smärtorna. Så ja tog 2 alvedon o al mig ner för att sova.

Sov till ca 14 och sedan blev smärtan mer tät men inte mer intensiv. Det kom var 10e minut ungefär och varade i ca 15-20 sek.

Vi gick o la oss och på natten blev värkarna mer intensiva och regelbundna. Ca 30 seks värkar och de kom var 5:e min.

Christian had etagit ledigt från jobbet den 22:a för vi visste ju inte hur de skulle gå men när värkarna inte blev värre så tänkte jag säga till honom när hans klocka ringde att han kunde åka o jobba iaf. 

Han vaknar (7.00) och precis när jag ska säga att han kan jobba så får jag en helvetes värk som gör att jag måste resa mig upp o gå i hallen. Sedan fortsätter det. Så fort en värk försvinner så kommer en ny direkt och vi ringer då förlossningen. Doms äger att vi kan komma. De var så intensivt att jag inte kunde stå still. Trodde ja skulle dö när ja stod stilla.Vi går ut med hundarna en runda (haha) och sedan åker vi o tankar. För varje värk som går så håller jag krampaktigt fast i "handtaget" i taket på bilen.

På radion spelas SEAN BANAN - Ett gott Nytt Jul och Christian sjunger med =P

Framme på förlossningen vid 8.30 och blir kopplad till CTG (mäter bebisens puls, värkar osv). Bebis mår bra och efter ett tag skickar dom in Barnmorskan, de dröjde pga att dom trodde jag var som de flesta förstagångsföderskor o åker in för första lilla värk. Dock var jag redan öppen 6 cm och blir inskriven.

Dom frågar om bedövning o ja vill ha allt. (Varför ska man itne använda sig av de som går att få liksom haha)

Får lustgas relativt tidigt..

Gåbord likaså. 

Kan fortfarande inte ligga/sitta när värkarna kommer. Men när det blir för jobbigt så sätter jag mig på en stol o andas lustgas.

För varje värk så slocknar jag i en hundradels sekund av smärtan, men återfår medvetandet lika snabbt.

Dom sätter nål i handen för ev värkstimulerande dropp när ja får EDA.

Vid 11 vill ja ha EDA men är då fullt öppen och dom säger att det är bättre jag krystar ut bebisen så slipper jag EDA och ha ont.

Vattnet går ca 12 och jag minns kanppt något pga värkarna.

Det blev inget EDA, så lustgasen var en räddande ängel. Jaga andades flitigt och duktigt, enligt Barnmorskan och sköterskan.

Dom pratade något om att gå på lunch o de berodde på att USKA hade gått o ätit mitt i förlossningen haha..

Krystvärkarna börjar ungefär samtidigt som vattnet går och kl 13.55 den 23 November 2010 fick vi upp vår älskade lilla ängel. Eller ja.. Jag hann säga att dom skulle torka av "den" först haha.

Vi var hundra på att de var en pojk men istället lägger dom den finaste tjej som världen någonsin har skådat.. 

Vår Molly.

En lätt graviditet. En inläggning pga att biplacenta. En massa oro pga allt runtomkring. En, lätt enligt "böckerna" förlossning och en helt underbar dotter.

Att det lilla lilla kryp i magen kunde vara en så fin person är ofattbart.

Vår tjej skulle hela tiden heta ELISE efter min mamma Eva Elisabeth. Men när hon föddes så såg vi attd e va rju ingen Elise, utan en Molly.

Hon fick därför namnet Molly Elise Almqvist.

Uppdaterad ett år senare:

Det är lätt det bästa jag någonsin har gjort.

Nu är hon ett år och börjar snart dagis. Det denna lilla människa har berikat mitt liv med under detta år har få människor gett mig under hela mitt liv.

Världens finaste Molly. Världens bästa flicka.

Vår älskade älskade underbara skatt =)

Nu har Molly fått en kusin (min syster) som heter Alva och även hon får äran att bära namnet Elise efter vår mamma.

Troligtvis om vi får fler barn o om det blir en tjej så ska även hon få bära Elise som andranamn. Det får bli Mollys och bebisens gemensamma nämnare =).
Nej, för oss spelar de ingen roll om dom har "egna" namn.. Något gemensamt ska dom ju ha med =)